Brittiska psykologförbundet överger psykiatriska diagnoser – The Power Threat Meaning Frame 23


Uppdaterad 2020-01-11

Text av Fanny Marell

Brittiska psykologförbundet överger psykiatriska diagnoser – The Power Threat Meaning Frame

Avdelningen för klinisk psykologi inom Brittiska psykologförbundet (BPS) meddelar på sin hemsida (BPS, 2019) att det har skapat ett alternativ till den medicinska modellen som förståelseram för psykiskt lidande. Man har under lång tid kritiserat bristerna i rådande diagnossystem inom psykiatrin (ICD och DSM). De kallar den nya modellen ”The Power Threat Meaning Framework” och den beskrivs i en egen publikation. Det finns ännu ingen klinisk tillämpning av modellen, som för tillfället främst syftar till att stimulera debatt. Ansvariga för modellen meddelar att Brittiska psykologförbundet satsar på att utveckla modellen ytterligare (Kinderman, personlig kommunikation, 11 januari 2020). Den nya riktningen beskrivs kärnfullt på titelsidan.

The Power Threat Meaning Framework 

Towards the identification of patterns in emotional distress, unusual experiences and troubled or troubling behaviour, as an alternative to functional psychiatric diagnosis

Bakgrund

BPS har under flera år arbetat med att ta fram ett alternativ till rådande diagnosmanualer (DSM/ICD). De motiverar noga varför de tar detta kliv. De visar på problemen med modern biomedicinsk diagnostik och den förståelse av psykiskt lidande som den skapar/bidrar till. De visar till exempel på hur diagnoserna överlappar varandra och hur vi fortfarande inte funnit några biologiska markörer trots all forskning inom detta område.

In spite of the widespread acceptance and influence of medicalisation and psychiatric diagnosis, it would be difficult to find any professional enterprise of the 19th, 20th and 21 st centuries which has been more subject to criticism and controversy. Many who have been given diagnoses have testified to the negative impact on their lives and identities. Critics have also focused on the low levels of agreement amongst clinicians making diagnoses (unreliability) and on the lack of validity or usefulness of diagnostic categories within their own conceptual terms, including their failure to produce successful research on the assumed biological causes of ‘mental disorders’ or to predict effective treatments, as well as the fact that they generate extensive ‘comorbidity’, so that people might fit several categories simultaneously (Bentall, 2003; Boyle, 2002a; Kirk et al., 2013; Moncrieff, 2008). (The British Psychological Society’s Division of Clinical Psychology, 2018, s. 19)

De beskriver också problemet med att ha diagnostik som enbart är symtombeskrivningar och inte ger någon information om mönster/orsaker/etiologi. Ett av problemen är att vi alla uppfattar våra symtom olika och att det blir svårt för en utomstående/läkare att bedöma dessa kriterier. Hur stark sorg eller smärta upplever denna patient? Är det mer eller mindre än andra? Är det lindrigt, måttligt eller svårt (ibid)?

BPS gör en nogsam genomgång av rådande forskningsläge av vår förståelse av psykiskt lidande där de går igenom många olika sorters forskning som både behandlar genetik, neurobiologi, epigenetik mm. De påvisar att denna forskning hitintills inte kommit tillräckligt långt. Det finns mycket intressant inom t.ex. neurobiologi men det är långt kvar från där vi står idag kunskapsmässigt till den dag då vi rent konkret kommer att kunna använda denna kunskap. Detta gäller även genetik och epigenetik. De menar att givetvis har kroppen/biologin betydelse för människans sätt att hantera intryck och hantera sina känslor. All information och alla intryck kommer till oss via våra kroppar. Allt vi upplever, upplever vi med och via våra kroppar och hur bra eller mindre bra våra kroppar är på att hantera och transformera information har givetvis betydelse. Givetvis kommer denna forskning och framsteg inom denna att påverka vår kunskap och ha betydelse för psykiatri, men i dagsläget har denna forskning en bra bit kvar för att ha klinisk relevans (Ibid).

De går därefter vidare och undersöker vad vi idag redan vet om uppkomsten av psykiskt lidande. Vad kan vi påvisa idag som har betydelse för vårt mående? Här lyfter de fram en hel del forskning om trauma. De lyfter bland annat fram ACE-studien (Centers for Desease Control and Prevention, 2019). En av de största studier som någonsin gjorts där man kunde påvisa att olika typer av utmaningar under en människas uppväxt, skilsmässor, våld, missbruk, fattigdom, har betydelse för hur man lever som vuxen. Alla vuxna människor har mött en del utmaningar under sin uppväxt men vissa grupper möter många fler utmaningar än andra. Desto fler utmaningar man mött under sin uppväxt desto större risk förelåg för sociala problem, psykiatriska problem men även för olika sjukdomar och tidig död.

De lyfter fram forskning som påvisar att fattigdom, bostadslöshet, arbetslöshet, segregation har betydelse för att utveckla psykisk ohälsa (The British Psychological Society’s Division of Clinical Psychology, 2018). Sedan lägger de ihop detta, den idag rådande kunskapen ungefär såhär: Tesen om Biologin som etiologi för vårt psykiska lidande håller inte. Tesen om serotonin, dopamin har betydelse för vårt psykiska mående men hypotesen om att detta orsakar depression, d.v.s. hypotesen om ”den kemiska obalansen i hjärnan” har blivit falsifierad och förkastad (ibid). Iden om den bio-psyko-sociala-förståelsen av psykiskt lidande är mer relevant men möjligen i formatet; social-psykologisk-biologisk- förståelse; dvs människans miljö i form av till exempel fattigdom, dåligt boende, våld och missbruk under uppväxt påverkar människors risk för att utveckla psykisk ohälsa. Hur människan sedan tolkar världen (är världen god eller ond – duger jag eller är jag värdelös – varför har det som hänt mig hänt?). Människans sätt att förstå och tolka sin värld är avgörande för hennes varande i världen. Detta i sin tur påverkar biologin i kroppen på individen (Ibid).

De lyfter också fram ”doseffekten”. Detta betyder att ju mer utsatthet/utmaningar/ svårigheter en människa varit med om under sitt liv ökar risken för att denna människa skall utveckla psykisk ohälsa (Ibid). Samt att ”allt orsakar allt” (d.v.s. everything causes everything). Med detta vill de lyfta fram att det inte finns någon tydlig forskning om att t.ex. sexuella övergrepp alltid leder till psykos eller att våld alltid leder till depression. Detta kan delvis ha att göra med att mänskor tolkar sin värld olika och att detta leder till olika tolkning och förståelse även av utsatthet (Ibid). Utifrån detta skapar de ett ramverk för förståelse och behandling (snarare handling) för att motverka psykisk ohälsa i vårt samhälle.

Alternativet till psykiatriska diagnoser

Lägger man ihop den kunskap vi har, så skulle man kunna förstå psykiskt lidande som hotresponser menar BPS, som olika svar på utsatta situationer. T.ex. kan alkohol verka lugnande och dämpande på en stark oro men om man väljer denna strategi för ofta och för mycket blir det ett problem i sig, ett missbruk. Om vi väljer att se psykiskt lidande som responser på utsatthet, och inte som någon sorts defekt eller fel på hjärnan, responser som ibland blir kroniska och tagna ur sitt sammanhang, hur kan vi då möta detta? Hur kan vi hjälpa människor om deras lidande förstås på detta sätt (Ibid)?

Här presenterar Brittiska psykologförbundet ”The Power Threat Mening Frame” som skulle kunna heta ”Ramverk för Makt, Hot och Mening”. Det är ett ramverk på en metanivå för att förstå och möta utsatthet/psykiskt lidande. Ramverket presenteras inte som någon ny sorts terapiform utan skall kunna brukas med de rådande behandlingsformer som finns, men det anger vissa fokusområden utifrån rådande forskning och synen på psykiatriska symptom som hotresponser. BPS understryker t.ex. betydelsen av att arbeta mot fattigdom, arbetslöshet, bostadslöshet som samhällsfenomen. På en individ nivå understryker de betydelsen av narrativ/meningsskapande och hur vi som kliniker hanterar och samskapar narrativ/mening med brukare. Psykiskt lidande som hotresponser uppträder inte utan orsak och har med kontext att göra, de går att förstå (Ibid).

De summerar sitt ramverk i 4 frågor

  1. Vad har hänt dig? (Hur opererarar makt i din tillvaro?)
  2. Hur påverkar det dig? (Hur ser de eventuella hot du upplever ut?)
  3. Hur skapar du mening av detta? (Vad betyder det för dig?)
  4. Vad har du behövt göra för att överleva? (Vilka hotresponser använder du?)

Till detta lägger de till 2 frågor

  1. Vad är dina styrkor? (vilka tillgångar har du till makt? Hur kan du påverka?)
  2. Vad är din berättelse? (hur får du ihop detta och skapar mening?)

De 4 första frågorna kan summeras i en kort ”frame,” inramning, som kan användas istället för en psykiatrisk diagnos för att kommunicera t.ex. mellan olika vårdgivare mm. Denna ram skall skapas ihop med patienten så att patienten känner igen sig och sin berättelse/ramen (Ibid).

Frågorna

1. Vad har hänt dig, hur opererar makt i ditt liv? Denna fråga har som fokus att undersöka de utmaningar denna person lever med. Vad har du varit med om, istället för vad är fel med dig? Här refererar det också till att man vet att fattigdom, arbetslöshet och andra utsattheter är mycket vanliga i de grupper som har mer psykiskt lidande (Ibid).

2. Hur påverkar det dig? (hur ser eventuella hot ut?) Vad upplever denna människa för eventuella hot i sin vardag? Vad skrämmer dem och får dem att känna utsatthet? Här kan frågor om våld i hemmet och eller risk för arbetslöshet tex vara relevanta (Ibid).

3. Hur skapar du mening av detta? (Vad betyder det för dig?) Hur skapar denna person mening av detta? Hur får den ihop sin värld? Det är stor skillnad om en person har mist ett barn och är religiös och uppfattar att Gud prövar mig, eller om hen förstår det som att Gud straffar mig (Ibid).

4. Vad har du behövt göra för att överleva? (Vilka hotresponser använder du?) Vad har du behövt göra för att överleva? Här undersöker man de strategier/hotresponser som denna människa har använt för att hantera situationen, responser som kanske var kloka och effektiva till en början men som idag ställer till det i vardagen och syns som psykiatriska symtom (Ibid).

5. Vad är dina styrkor? (vilka tillgångar till makt har du? Hur kan du påverka?) Alla människor har kompetenser och resurser. Hur ser denna människas resurser ut? Hur kan vi ihop lära känna och få syn på de styrkor och den kompetens som också kan hjälpa denna människa ur situationen (Ibid).

6. Vad är din berättelse? (hur skapar du mening av detta?) När man lägger ihop allt detta; det du varit med om, hur du förstår det, vad du behövt göra, vad du har för resurser samt hur blir din berättelse om dig själv så skapar man mening och begriplighet där människan i sin kontext kommer fram och symtom sätts i sitt sammanhang och blir begripliga(Ibid).

Språket – hur vi väljer att benämna något

BPS skriver en hel del om språket, dess betydelse och hur de önskar hantera den makt som språket också innehåller. De understryker betydelsen att få bort det medicinska biologiska språket eftersom dessa hypoteser inte visat sig vara relevanta. När vi benämner något har hur vi benämner det stor betydelse för vår förståelse. Benämner vi något med ett biologiskt medicinskt språk är det nära till hands att tro att det är biologiska medicinska lösningar som skall till.

De understryker betydelsen av att använda ett vardagsnära och enkelt språk som patienter/klienter/brukare han förstå och använda. Detta för att komma bort ifrån den inbyggda makt som ligger i att använda ett ”fikonspråk” som inte alla förstår och som signalerar att jag kan något som du inte kan. De förordar så vardagsnära beskrivningar och benämningar av olika utryck för lidande t.ex. oro (istället för ångest), ledsenhet (istället för depression) o.s.v. (BPS, 2019; The British Psychological Society’s Division of Clinical Psychology, 2018)

Detta ger mig hopp om framtiden. Det ter sig som att vi står inför ett paradigmskifte inom psykiatri och vår förståelse av psykiskt lidande.

Många gånger slås jag av hur nära detta tänk ligger Narrativ teori, Respons-Based Practice samt Systemteori. Människan är inte ett isolat och blir till och lever i en kontext – kontexten formar och formas av människan (Bateson, 1972/2000). Språket formar hur vi förstå vår omvärld, vad som benämns och hur detta benämns har stor betydelse. Både White och Wade har varit upptagna av att undersöka människors responser i olika utsatta situationer (Centre for Response-Based Practice, 2019; White, 2004; White & Morgan, 2006).

Hur kan vi i Sverige omfamna detta och hjälpa till att förflytta psykiatrin bort från biomedicin?


Fanny Marell
Socionom
Leg psykoterapeut
Handledare och Lärare i psykoterapi


Referenser

Bateson, G. (1972/2000). Steps to an ecology of mind. Chicago: The University of ChicagoPress.

BPS. (2019, 12 27). bps news – Introducing the Power Threat Meaning Framework. Retrieved from the britisch psycological society: https://www.bps.org.uk/news-and-policy/introducing-power-threat-meaning-framework

Centers for Desease Control and Prevention. (2019, 12 27). Violece prevention. Retrieved from Adverse Childhood Experiences (ACEs): https://www.cdc.gov/violenceprevention/childabuseandneglect/acestudy/index.html

Centre for Response-Based Practice. (2019, 12 28). Connection Interaction och Context. Retrieved from Centre for Response-Based Practice: https://www.responsebasedpractice.com/

Cooke, A. (2014/2015). Understanding Psychosis and Schizophrenia. Leicester: The British Psychological Society – Divison of Clinical Psychology.

The Britisch Psychological Society – Division of Clinical Psycology. (2018). The Power Threat Meaning Framework Overview. Leicester: The Britisch Psychological Society.

The British Psychological Society’s Division of Clinical Psychology. (2018). The Power Threat Meaning Framework – Towards the identification of patterns in emotional distress,unusual experiences and troubled or troubling behaviour, as an alternative to functional psychiatric diagnosis. Leicester: The Britisch Psycological Society.

White, M. (2004). Working whit people who are suffering the consequencuenses of multiple trauma: A narrativ perspective. The International Journal of Narrative Therapy and community work, nr 1, sid 5-76.

White, M., & Morgan , A. (2006). Narrative Therapy with children and therir families. Adalaide: Dulwith Center Publications.


Foto: Tina Jonsson


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

23 tankar om “Brittiska psykologförbundet överger psykiatriska diagnoser – The Power Threat Meaning Frame

  • Lars Hornborg

    Detta är väldigt intressant! Men rubriken är inte riktigt rätt va – det gamla systemet överges väl inte utan de har tagit fram en rapport som beskriver ett alternativt (bättre) sätt att arbeta med klienterna?

  • Pasi Orha

    Äntligen!!
    Inget att dra ut på, bara följ England, ju förr desto bättre . Detta är sedan länge förstått och uppfattat av människor som har att göra med dessa människor…
    Fantastiskt England-

  • Alexander

    Detta låter intressant. Skulle du kunna länka till sidan där det står att BPS beslutat sluta använda ICD/DSM? Jag hittar inte den informationen på deras sajt, kan bara se att de beskriver power threat meaning framework som ett möjligt alternativ.

  • Lars Zettergren

    Intressant, lite liknande funderingar har jag haft i flera år.
    Har insett att min hjärna fungerar som en Autistisk, tänker mestadels visuellt.
    Har några outvecklade tankar om att våra hjärnor har olika vägar för kommunikation mellan de olika funktionerna i hjärnan. Sådant som har gett våra hjärnor den funktion de har just för stunden, grundat på alla de samlade intryck vi fått under livet.
    Något som kan ändras när den plastiska hjärnan förändras under påverkan av yttre intryck, som får nya kopplingar mellan delarna att uppstå, och gamla ofunktionella att minska sin betydelse för vårt tänkande.

  • Sissela Uisk

    Tilltalande koncept på många sätt, men det finns frågor kvar, t.ex. hur är detta tillämpbart på sånt som schizofreni med hallucinationer och starkt avvikande verklighetsuppfattning? Jag har ingen utbildning på området men jag hade en nära vän med dessa problem. Dessutom har jag själv haft depression och det är inte samma sak som ”ledsenhet”. Man kanske kan använda andra mer vardagliga ord som bättre stämmer med iaf min upplevelse av depression, såsom apati, orkeslöshet, självanklagelser… men det behövs en hel grupp av ord, som jag har ansett som beteckningar på enskilda symptom.

  • Agneta Lindström

    Detta verkar ju kräva psykolog samtal – ett stort sådant antal i många fall.
    I Sverige är tema Psyket utanför resten av sjukvården just pga att det inte finns psykologer tillgängliga i sjukvården genom att man bantar ner tjänster, det ingår inte i högkostnads försäkringen så det blir varken hackat eller malet och man bara leverar medicinering.
    Så hur ska patienter få tid att komma fram till sin historik och i vissa fall även sitt språk? Det tar tid och den tiden finns inte idag, varken i sjukvård eller psykiatri.
    För att inte tala om finkänslighet och kompetens som behövs i delikata ärenden för att ABSOLUT inte ”lägga sten på börda”
    Så hur ska detta gå till?
    /nyfiken

  • Linda Weichselbraun

    Hej!
    Intressant läsning som jag delat vidare med många intresserade vänner. Många av oss har dock undrat var på BOS hemsida som det går att läsa detta: ”Brittiska psykologförbundet (BPS) meddelar på sin hemsida (BPS, 2019) att det överger rådande diagnossystem inom psykiatri (ICD och DSM) och väljer att ta en annan väg – The Power Threat Meaning Frame”.
    Vore jättetacksam för en länk till var på hemsidan detta meddelas.
    Med vänlig hälsning,
    Linda

  • Bo Eriksson

    Nja, inte har BPS tagit ställning på det sätt som du menar i rubriken? På deras hemsida kan man läsa: ”Is the Framework an official Division of Clinical Psychology or British Psychological Society model?
    The Framework is not an official DCP or BPS position or model. It is not a set of Guidelines (suggestions for good practice) or Standards (codes of practice which are mandatory for psychologists.) Like many documents published by the BPS every year, it is a scholarly work intended to promote discussion and debate, and thus in the long term to contribute to evolving best practice.”
    (https://www.bps.org.uk/news-and-policy/introducing-power-threat-meaning-framework)

  • Love Arinell

    Hej!
    Lite missvisande rubrik och inledning då BPS inte alls verkar vara på väg att överge psykiatriska diagnoser.

    Så här skriver de själv under fliken ”Frequently asked questions” i den andra referensen som finns i referenslistan:

    ”Will psychologists be changing their practice now that the Framework has been published?

    As described above, the Framework is a set of optional ideas, not official recommendations or standards for clinical psychologists or other professionals.”

    ”Is the Framework an official Division of Clinical Psychology or British Psychological Society model?

    The Framework is not an official DCP or BPS position or model. It is not a set of Guidelines (suggestions for good practice) or Standards (codes of practice which are mandatory for psychologists.) Like many documents published by the BPS every year, it is a scholarly work intended to promote discussion and debate, and thus in the long term to contribute to evolving best practice.”

    ”Are there plans for implementing the Framework?

    The Framework is a set of ideas, which have not currently been translated into practice anywhere. The authors are offering it as a conceptual resource, a way of thinking, which people may or may not wish to explore further. That decision will be up to them. However, it is hoped that a range of individuals, organisations, training bodies, researchers and practitioners will be interested in taking on board some of its ideas and principles and starting to use, teach or research them, or in other ways begin to translate them into practice. This can, of course, include individuals or groups of service users. We would expect, in keeping with the principles of the Framework itself, that any such plans would fully involve all relevant stakeholders. The project team will be interested to hear about such developments, although realistically the level of direct support they can offer will be limited.”

    https://www.bps.org.uk/news-and-policy/introducing-power-threat-meaning-framework

  • Riada Tahirovic

    Låter verkligen som ett nytt paradigmskifte! Risken att man kastar ut barnet med badvattnet! Det som är solklart för oss som arbetar med psykisk ohälsa är att det är nödvändigt med olika infallsvinklar!
    Detta som jag läst här låter inte alls som någon ny/annorlunda sjukdomsklassificering eller diagnosticering utan snarare som en kartläggning av symptomutveckling och eventuellt strukturerad behandlingsmetod vilket i sig själv kan vara bra och välbehövligt! Viktigt dock att inte sprida begreppsförvirring!

  • Geir G Flatabø

    Spennende og interessant, det blir argumentert om å flytte Psykiatrien bort fra biologien, mens det i argumentasjonen nettopp blir brukt kunnskap som støtter seg på biologisk baserte studier. Og som vanlig når man argumenterer så bruker man det man vet og synes virker riktig og ser bort fra all forskning som evt drar i andre retninger. I Sverige er det et relativt solid forskningsmiljø for ”biologiske forklaringsmodeller og forståelse” for autoimmune reaksjoner som forklaringsmodell for alvorlige psykiatriske symptomer (diagnoser). Autoimmunitet og autoantistoff som påverkar og forstyrrer ulike deler av signal formidling i hjernen kan i mange sammenhenger overbevisende forklare symptom oppblussing, variasjon, og nettopp bidra til å forklare etiologi, og hvorfor og hvordan DSM blir ganske tullete. Det er denne typen forskning som har fjernet Aspergers syndrom fra siste DSM. SANE.nu er foreldreforeningen som sprer kunnskapen om forståelses modellen. jfr http://www.pandasweb.nl/cfsystem/userData/downloads/1471868546__document__dopamine-relatedautoimmuneencephalitissomnier-2013.pdf

  • Yvonne

    Äntligen! Det är så här jag känner patienten, men jag har ofta svårt att få ihop det med diagnos. Diagnosen är ju som sagt en symtombeskrivning och säger inte så mycket om patienten, egentligen. Mycket tacksam för detta nya ramverk!

  • Johannes Granlund

    Detta känns verkligen hoppfullt för mig som yrkesverksam socionom sedan 7 år. Hoppas detta kan vara ett större stöd till att människor ska känna igen sig i beskrivningarna om sig själva.

  • James Collins

    Jag har väntat länge på detta! Det här inriktningen kan innebära en befrielse både för den drabbade och för alla som arbeta med och för de drabbade. Under allt för många år har jakten på ”klassificering” och diagnoser styrt tungt över arbetet med och för dem drabbade. Styrt över synsättet på de drabbade och styrt över bemötande och behandlingar.

  • Annika Stencrantz

    Mkt intressant, äntligen tas ett nytt steg som kan systematisera en kunskap som har funnits länge och vidareutveckla den. Jag tillhör en förening ILTP (Institutet för Laciansk Teori och Praktik ) som länge arbetat med att i praktiken tillämpa en behandling ,Jagstrukturerande psykoterapi som verkligen utvecklar klienternas språk och därmed deras förmåga att klara sig i världen, förstå den och må bättre. Vi har också utvecklat ett enkelt diagnostiskt test, 4-5 l frågor som klienten besvarar första gången man ses och som är adekvat för situation
    Utifrån det kan man avgöra om klienten har en utvecklad personlighetsstruktur eller ej och då välja adekvat psykoterapiform. Förhållningssättet till klienten stämmer väl med det man i England förespråkar. Det skulle vara intressant att diskutera hur man kan mötas o sammanställa kunskaperna.
    Med vänlig hälsning, Annika Stencrantz
    psykolog, psykoterapeut , psykoterapihandledare