Text av Fanny Marell

Positivistisk kunskapssyn bakom neoliberal management

New Public Management (NPM) är en utbredd styrfilosofi inom offentlig verksamhet i Sverige och Europa. NPM grundar sig på en idé om att överföra marknadsekonomiska tankesystem till offentlig verksamhet.

Ursprunget till detta var från början en kritik som handlade om att offentlig verksamhet var långsam, ineffektiv och kostnadsomedveten. Ambitionen var att förbättra och effektivisera verksamheten och att måna om skattepengarna.

NPM innebär bl.a. att skapa en marknad med köp och sälj. Att sälja ut delar av offentlig verksamhet. Att bjuda in privata aktörer. Att skapa en pseudomarknad där inte en riktig marknad går att skapa genom att t.ex. dela upp organisationen i köp och sälj (beställare och utförare) och införa prislappar mellan organisationens olika delar. Med detta kommer även ett språk där patienter blir kunder och behandlare blir säljare av tjänster. Man kan få garanti på det som säljs – vårdgaranti. Detta ändrade språkbruk och vad det får för betydelse är en intressant företeelse i sig själv som inte kommer diskuteras så omfattande i denna text.

NPM bygger i grunden på ett positivistiskt och linjärt grundantaganden om världen. Positivistiskt utifrån att man utgår ifrån att det finns en objektiv värld som går att skapa sig objektiv kunskap om genom t.ex. nogsamma mätningar. Linjär utifrån att man driver idén att om jag mäter väl (a) så kan jag nå en precis problembild (b) som leder till att jag vet exakt vilken behandling jag skall använda (c) för att nå mitt mål (d).

Det positivistiska, linjära synsättet syns tydligt inom dagens vård där stor vikt läggs på utredning genom bl.a. en mängd standardiserade tester och formulär som skall leda till en diagnos som skall tala om för oss vilken behandling som är mest lämpad för att nå målet – att bli frisk. Detta har lett till en uppsjö av standardiserade manualiserade behandlingsformer även inom psykoterapi.

Detta filosofiska grundantagande om världen är inte en självklarhet. Det är en filosofisk fråga utan något definitiv/vetenskapligt/slutgiltigt svar.

Trasslet med detta sett ur ett familjeterapeutsikt och systemteoretiskt perspektiv är att vi använder en annan kunskapsteori.

Inom familjeterapi används en multi-komplex cirkulär kunskapsteori. Denna kunskapsteori ifrågasätter dels om det verkligen går att kan skapa sig en exakt objektiv kunskap om världen. Man menar att allt kunskap/erfarenhet en människa tar in processas genom dig som person. Vad du väljer ut att fokusera på, vad du väljer att fråga om och hur du sedan tolkar detta har avgörande betydelse. Detta påverkas av vem du är, vad du har för biologi och historia. Om vi skulle se på DSM utifrån detta så skulle man kunna ställa frågor som; varför tycker vi just nu att dessa beskrivningar av olika beteende bör definieras som ”sjukdomar” eller bekymmer i vårt samhälle? I olika perioder har man definierat olika beteenden som socialt avvikande respektive tecken på sjukdom. Vad säger vårt rådande sätt att betrakta och kategorisera avvikande beteende om oss och vår samtid?

Dessutom menar denna kunskapsteori att du påverkar allt du studerar. Du kan aldrig ställa dig utanför. Det pågår ett ständigt samspel där vi påverkar och påverkas av varandra i ett ständigt flöde (multikomplex cirkularitet). Detta leder till en omöjlighet att exakt förutse vad som sker framöver (dvs ickelinjärt).

Använder man detta sätt att förstå sin omgivning blir dagens iver att diagnostisera och kategorisera svårt att förstå.

Det vi ser idag som resultat av ovan nämnda styrfilosofi är:

• En enorm ökning av administration (i form av t ex formulär, checklistor, utvärderingsformulär mm). Denna administration tar tid av vår totala arbetstid. Vad gör vi mindre av?
• En manualisering av psykoterapier – En fråga blir då…Blir terapier bättre av detta eller blir de bara lättare att mäta och utvärdera?
• I och med att vi ändrar vårt språk och byter ut ord som t ex; offentlig vård (vård för alla baserad på medborgarskap), patienter och behandlare till ord som; köp, sälj och garanti, riskerar vi att förlora viktiga värden som t.ex. demokrati som inte ryms inom detta nya språkbruk och den medföljande underliggande tankestrukturen.

Vi har ett ansvar att ifrågasätta och problematisera hur vårt sätt att arbeta påverkar dem vi möter. Vad är jag en del av? Vill jag vara det? Det duger inte att bara följa med, ”att lyda order”. Dem vi arbetar med är ofta utsatta och har mindre möjlighet att göra sig hörda och ifrågasätta systemet.

Klicka här för en betydligt mer utförlig beskrivning av dessa tankar samt ordentliga referenser se.