Just nu jobbar vi på en intervjuserie med intressanta kliniska frågeställningar. I dag domineras diskursen av psykiatriska diagnoser, evidensbasering, vårdprogram, DRG & KVÅ och annan top-down-sjukvårdsmanagement. Som kliniker upplever man inte alltid att detta har relevans. Vilka frågor tycker DU äger relevans för kliniken i dag? Vilka samtidsfrågor och terapeutiska frågeställningar kan man som kliniker inte undkomma i dag? Låt oss veta!
Samtidigt letar vi efter referenspersoner som vill vara i en grupp som tar fram frågor till intervjuserien. Du kan anmäla ditt intresse här.
Hej. Jag har läst sociologi samt haft en hel del med psykiatrin att göra. Min erfarenhet är att det inte finns någon som helst medvetenhet bland läkare och behandlare om ”signifikansen” av sin egen roll. Den sociala betydelse de har för en patient kan inte nog underskattas, ändå missbrukas den istället.
Inte heller finns medvetenheten kring det konstruktionistiska perspektivet mellan vårdare och patient, hur man tillskriver någon en egenskap – upprepande gånger – varför patienten blir avpersonaliserad och känner sig handlingsförlamad och kränkt. Positioneringen av makt verkar vara central. Inte sällan bemöts upprördhet med reprimander, en maktdemonstration. Men trycker man ner en sida så trycks också hela personen ner. Här kommer återigen den sociala aspekten in, den att inte kunna se kontexten ur vilken patienten kommer ifrån – eller som vården utgör – vilket leder till brist på empati. Denna brist är farlig för inte bara den enskilde utan för hela samhället eftersom tilltron att samhället finns till för oss medborgare – att man har rättigheter – ersätts med att man utsätts för bestraffning och stigmatiserande behandling.