Så fungerar offentligt finansierad psykoterapi i Finland och Tyskland

abstract_18

RPC:s arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård har tidigare granskat hur det ser ut med offentligt finansierad psykoterapi i Sverige. Man kunde då konstatera att tillgången var ojämn, läs mer här och här.

Nu går arbetsgruppen vidare och granskar hur offentlig psykoterapi administreras i andra länder, först ut är Finland och Tyskland. I Finland finns sedan andra världskriget ett system där patienter som inte blivit förbättrade efter 3 månader i primärvården, har rätt till en remiss till psykoterapi (såväl kognitiv, som psykodynamisk och psykoanalys). Patienten betalar själv en liten del av terapin (5-10 EUR/samtal) och resterande betalas via offentliga medel. Detta upp till 200 sessioner med upp till 3 års behandling.

I Tyskland har man ett system där socialförsäkringen betalar för psykoterapi – korttidspsykoterapi (max 25 ggr), beteendeterapi (max 50 ggr), psykodynamisk terapi (max 50 ggr med möjlighet att förlänga till 80 ggr efter särskild rapport). För psykoanalys gäller 160 ggr med möjlighet att förlänga med 80 + 60 ggr = max 300 ggr. Ca 4-10 procent av patienterna får psykoanalys.

I Tyskland görs bedömningen av en oberoende expertgrupp vars uppgift är att verifiera diagnosbilden. Expertgruppen (bestående av terapeuter) bedömer fallen anonymt. Psykoanalytikern Ann Marie Schlösser som sitter i bedömningsgruppen berättar att försäkringskassan står för hela kostnaden med en rikstaxa á 75 EUR per session. Kostnaden för privat vård är fastlagd till 92 EUR. Systemet har funnits sedan 1960-talet och grundar sig på studier som visar på kostnadseffektiviteten med psykoterapi i förhållande till sjukskrivningsdagar.

Du kan läsa mer i Peter Hagerrots artikel i Insikten 2/2007, där han också beskriver hur det är med offentligt finansierad psykoterapi i ytterligare några länder.