Kategoriarkiv: Vårdideologi

Brittiska psykologer: avskaffa psykiatriska diagnoser!

Kontextuella modellen, Medicinska modellen, Vårdideologi

Avdelningen för klinisk psykologi inom Brittiska Psykologförbundet skriver i ett uttalande att det är dags för ett paradigmskifte vad gäller konceptualiseringen av psykiatriska diagnoser. En medicinsk sjukdomsmodell är inte valid och saknar empiriskt stöd, menar de.

De brittiska psykologerna menar att de nuvarande klassificeringssystemen för psykiatriska diagnoser (ICD och DSM) har betydande konceptuella och empiriska begränsningar.

Utöver risken att diagnosen får en negativ inverkan på patienternas identitet och självbild lyfter de fram att det nuvarande sättet att klassificera psykiatriska diagnoser är hämtat från den somatiska medicinen och dess “sjukdomsmodell”.

Inom somatiken har denna modell sina förtjänster, men inom psykiatrin är den problematisk av flera anledningar. De menar bl.a. att psykosociala faktorer spelar en betydande roll för etiologin och att det är dags att erkänna komplexiteten i uppkomsten av psykiskt lidande.

De viktigaste problemen med den nuvarande “sjukdomsmodellen” för psykiatriska diagnoser kan sammanfattas enligt följande:

  1. Tolkning presenteras som objektivt faktum: Psykiatriska diagnoser presenteras ofta som ett objektivt konstaterande av faktum, men är i huvudsak en klinisk bedömning baserad på observation och tolkning av beteende och självrapportering. Bedömningen kan därför variera mellan bedömare.
  2. Som en konsekvens av ovanstående har de psykiatriska diagnoserna begränsad validitet och reliabilitet.
  3. Dessa begränsningar (punkt 1 och 2) minskar användbarheten i forskningssammanhang och som underlag vid val av behandlingsinterventioner, liksom det försvårar utarbetandet av behandlingsriktlinjer.
  4. Sjukdomsmodellen skymmer sikten för psykosociala orsaksfaktorer och riskerar att överbetona vikten av medicinering.
  5. Sjukdomsmodellen innebär en dekontextualisering av psykiatriska diagnoser och skymmer sambanden mellan människors erfarenheter, ångest och beteende samt deras sociala, kulturella, familjemässiga och personliga kontext.
  6. Psykiatriska diagnoser lider av ett etnocentriskt bias och ger uttryck för en västerländsk världsbild.

Du kan läsa hela uttalandet här.

 

RPC JO-anmäler Socialstyrelsen

Evidensbaserad praktik, Psykoterapi, Vårdideologi

”Var Socialstyrelsen opartisk när man rekommenderade KBT för rehabiliteringsgarantin? Varför anlitade man enbart en expert med stark koppling just till denna metod?” Skriver RPC på sin hemsida.

Riksföreningen PsykoterapiCentrum (RPC) anmäler Socialstyrelsen till JO. Skälet är att man misstänker jäv. I den rapport som Socialstyrelsen lade fram till regeringen framgår att man bara anlitat en enda expert, att denne expert är en känd företrädare för en specifik skolbildning, samt att denne expert ”har pågående uppdrag som konsult åt företag med tydligt affärsintresse i sakfrågan.”

”Frågan om jäv väcks av att en enskild representant för en viss skolbildning på detta sätt ges tolkningsföreträde i utvärdering av nytta, effekt och vetenskapligt stöd avseende samtliga skolbildningar. Det får ses som en uppenbar risk att rapporten är till förmån för den egna och därutöver hindrande mot andra, konkurrerande skolbildningar.” Skriver RPC på sin hemsida.

Amerikanska Psykologförbundet slog redan i augusti 2012 fast att alla strukturerade psykoterapier har samma effektivitet. I Sverige rekommenderas framför allt en enda psykoterapimetod. Nu har det kommit fram att det kan finnas ekonomiska intressen bakom denna rekommendation.

”RPC anser att det inte kan uteslutas att rapporten till regeringen, p.g.a. Socialstyrelsens ensidiga val av expert och underlåtelse att beakta jävsfrågan, är partisk och färgad av särintressen. Därmed anses Socialstyrelsen bryta mot kravet på opartisk och saklig myndighetsutövning.” Skriver PRC på sin hemsida.

Läs RPC:s pressmeddelande och anmälan här.

Läs om Amerikanska Psykologförbundets uttalande här.

Galenskapens gåta

Bio-Psyko-Sociala modellen, Medicinska modellen, Psykofarmaka, Schizofreni, Stress-Sårbarhetsmodellen, Vårdideologi

[Recension] Galenskapens gåta – Psykologiska, sociala och biologiska modeller för schizofreni tar ett brett grepp om den, enligt författarna, icke-valida schizofreni-diagnosen.

Galenskapens gåta börjar med en historisk tillbakablick på diagnosens tillkomsthistoria. Diagnosen kritiseras för att vara icke-valid, dvs de olika symptom som bygger upp schizofreni har inget naturligt samband med varandra. I stället har man i faktoranalyser funnit tre distinkta faktorer 1) positiva symptom som exempelvis hallucinationer, 2) desorganiserad symptom och 3) negativa symptom.

Read tecknar, utifrån ett foucaultskt perspektiv, en galenskapens historik med avstamp i 5:e moseboken fram till modern tid. Read menar att behandling av galenskap, historiskt sett, egentligen handlar om att underkuva socialt oacceptabla beteenden och att dessa behandlingar ofta har varit våldsamma och skadliga, men att rådande ”vårdideologi” har syftat till att dölja detta och legitimerat behandlingar som inte hjälper (det värsta exemplet är naturligtvis psykiatrin i nazityskland).

Efter denna introduktion till galenskapens historia fokuseras dagens ideologier i form av den medicinska modellen / stress-sårbarhetsmodellen / den bio-psyko-sociala modellen samt det rådande psykofarmaka-paradigment inom dagens schizofreni-behandling.

Tvärt emot den rådande diskursen presenteras ett stort antal vetenskapliga studier som visar att hur problematiskt det är att finna ett genetiskt eller annat biologiskt korrelat till schizofreni, samt hur vanligt det är att personer som utvecklar schizofreni-symptom är de som varit mest utsatta av våld, övergrepp, fattigdom och rasism under barndom och tonår. Detta är på något vis den mest nedslående delen i boken – inte för att människor med schizofreni varit med om hemska övergrepp, vilket man kan tycka borde var uppenbart för var och en – utan för att det vetenskapliga samfundet så uppenbart drivs av andra intressen än att finna sanningen bakom olika fenomen. Ideologiska och ekonomiska intressen underhåller meningslösa forskningsprojekt som även fortsättningsvis kommer att legitimera inhumana behandlingar för människor med schizofreni-diagnos.

Bokens avslutande del går igenom evidensbaserade behandlingar som inte är psykofarmaka-baserade. William H. Gottdiener[1] argumenterar exempelvis för att psykodynamisk terapi vid schizofreni har empiriskt stöd.

Avslutningsvis kan man säga att Galenskapens gåta är en empiriskt mycket väl underbyggd kritik av rådande vårdideologi och vårdpraktik. Jag rekommenderar den till alla som inte tar saker för givna – även om det kanske är just dem som skulle behöva boken mest.

 

[1] Gottdiener, W. & Haslam, N. (2002). The Benefits of Individual Psychotherapy for People Diagnosed With Schizophrenia: A Meta-Analytic Review. Ethical Human Sciences and Services, Vol 4 (3), pp. 163-187

 

Referens

Read, J., Mosher, L. R. & Bentall, R. P (2005). Galenskapens gåta. Psykologiska, sociala ochbiologiska modeller för schizofreni. Ludvika: Dualis Förlag