Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets tjugosjätte möte tog vi del av Jacques Lacans föreläsningar 1 – 5 i hans elfte seminarium om psykoanalysens grundbegrepp och satte dem i relation till våra kliniska erfarenheter.
Lacan börjar här med att ringa in vetenskapen. Vetenskapen behöver ett objekt menar Lacan och gör jämförelsen mellan agronomi och agrikultur för att sedan ställa sig frågan om vilket objekt som är psykoanalysens. Han landar i att det omedvetna begäret är psykoanalysens objekt. Det är lämpligt att utgå ifrån att det omedvetna är strukturerats som ett språk om man vill göra psykoanalysen till en vetenskap om det omedvetna begäret. ”Det är lingvistiken som som försäkrar oss om at det finns något bestämbart, tillgängligt och objektiverbart under termen det omedvetna (sid. 36). Det omedvetna är hos Lacan det ännu icke realiserade, varken vara eller icke-vara utan just något orealiserat. Samtidigt anges det omedvetna ha en plats mellan varseblivning och medvetande.
Lämna ett svar