Möte 25: Upprepningen

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets tjugofemte möte tog vi del av texter av Bruce Fink, Jacques-Alain Miller och Anne Dunand och satte dem i relation till våra kliniska erfarenheter.

Fink skriver att upprepningen involverar något man inte kan erinra sig, något som inte kan tänkas eller sägas. Det handlar om relationen mellan föreställningen (reell nivå) och föreställningsrepresentanten (symbolisk nivå) och att när en föreställning saknar representant så leder detta till upprepning.

Slutet av analysen blev även en viktig samtalsfråga. Anne Dunands text i frågan inspirerade. Lacan kunde ju som bekant aldrig acceptera analysandens identifikation med analytikern som mål eller medel i en psykoanalys. Vad analytikern måste försöka få fram i analysen är objektet som orsakar begäret, analytikern ska inte vara objektet själv, om så sker sammanfaller överföring och upprepning enligt Dunand. I stället bör analysen frikopplas från ideal och leda till separation från objektet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *