Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets nionde möte tog vi del av Jacques Lacans text ”Bokstavens instans i det omedvetna – eller förnuftet sedan Freud” och satte den i relation till våra kliniska erfarenheter.
Vi undersökte metaforen och hur den känns igen och hur den kan tydas i den kliniska erfarenheten. Vi undersökte även egenskaperna hos språkets yttersta differentiella element, som liksom en strukturernas grundfunktion, både kännetecknas av särskiljande och erkännande. Flera kliniska fall refererades.
Lämna ett svar