Kategoriarkiv: Kliniskt seminarium

Möte 22: Alienation

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets tjugoandra möte tog vi del av texter av Éric Laurent, Colette Soler, Bruce Fink och François Regnault och satte dem i relation till våra kliniska erfarenheter.

I Freuds modell över den psykiska apparaten har jaget att kämpa mot tre instanser: den yttre verkligheten, överjaget och detet. Regnault applicerar på denna modell Lacans begrepp så att subjektet har att förhålla sig till de tre erfarenhetsregistren: det imaginära (yttre verklighet), det symboliska (överjaget) och det reala (detet).

Till största del kom vi dock att undersöka Jacques Lacans begrepp alienation och hur vara och mening utesluter varandra.

Möte 21: Nytt studieår och nya medlemmar

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets tjugoförsta möte välkomnade vi seminariets nya medlemmar, redogjorde för våra kliniska erfarenheter och berättade hur vi kommit att intressera oss för Lacans arbete. Nu väntar ett år av studier i Psykoanalysens fyra grundbegrepp som Jacques Lacans elaborerade under sitt XI seminarium. Även fortsättningsvis kommer vi att fokusera på hur Lacans arbete kan översättas till kliniska erfarenheter och hur dessa erfarenheter kan förstås utifrån Lacans begreppsapparat.

Möte 21: Alienation

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets tjugoandra möte tog vi del av texter av Éric Laurent, Colette Soler, Bruce Fink och François Regnault och satte dem i relation till våra kliniska erfarenheter.

I Freuds modell över den psykiska apparaten har jaget att kämpa mot tre instanser: den yttre verkligheten, överjaget och detet. Regnault applicerar på denna modell Lacans begrepp så att subjektet har att förhålla sig till de tre erfarenhetsregistren: det imaginära (yttre verklighet), det symboliska (överjaget) och det reala (detet).

Till största del kom vi dock att undersöka Jacques Lacans begrepp alienation och hur vara och mening utesluter varandra.

Möte 20: Kant med Sade

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets tjugonde möte tog vi del av Jacques Lacans text “Kant med Sade” och satte den i relation till våra kliniska erfarenheter.

Diskussionen kom till stor del att kretsa kring moraliska kontra etiska behandlingsformer. Rådande diskurser inom psykiatri och psykoterapi syftar ju till stor del till en moralisk uppryckning hos patienterna snarare än att ”fostra Eros” eller skapa möjlighet att erkänna och ta ansvar för sitt begär.

Studera psykoanalysens fyra grundbegrepp!

Under ett år kommer Stockholms Kliniska Seminarium att fördjupa sig i psykoanalysens fyra grundbegrepp – det omedvetna, upprepningen, överföringen och driften – med utgångspunkt i Jacques Lacans XI Seminarium.

Att läsa Lacan är tankeväckande, stimulerande och ger impulser att utveckla sitt kliniska arbete. Nu kan du läsa Lacan med oss.

Vi träffas vid 10 tillfällen, samtliga möten är två timmar. Vi träffas för att diskutera texter, presentera illustrativa fall från kliniken och dela kliniska erfarenheter.

För att delta behöver du ha grundläggande kunskap om psykoanalysen, men än viktigare är en vilja att fördjupa sig i Jacques Lacans texter. Du måste också ha grundläggande psykoterapiutbildning och vara kliniskt verksam.

Start 21 augusti 2016.

Kontakta Lukas Granberg via lukas@psykodynamisktforum.se för att anmäla intresse eller mer information.

Möte 19: Kärlek

Stockholms kliniska seminarium. Kärlek var tema för seminariets nittonde möte. Kliniska erfarenheter av kärlekens olika manifestationer blev en utgångspunkt för analys och diskussion.

Vi undersökte också det imaginära och det symboliska som begrepp och dess relevans för kliniska manifestationer av såväl förälskelse, kärlek som sexuellt begär.

Möte 18: Fantasier

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets artonde möte tog vi del av några texter av Bruce Fink på temat fantasier och den fundamentala fantasmen och satte dem i relation till våra kliniska erfarenheter.

Fantasmen är tolkningen av den Andres (d.v.s. föräldrarnas) begär. Vad vill de med/av mig? Begäret uttalas aldrig utan barnet måste tolka och utläsa detta ”mellan raderna.” Alla andra fantasier en person kan ha kan kokas ner till denna grundläggande struktur som Lacan benämner den fundamentala fantasmen, ur vilken subjektets hela världsbild kan härledas ifrån. Fantasmen fungerar på så sätt som ett axiom.

Begreppets kliniska relevans visades tydligt i de många kliniska exempel deltagarna presenterade.

Möte 17: Neurotikerns personliga myt

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets sjuttonde möte tog vi del av Jacques Lacans text “Neurotikerns personliga myt” och satte den i relation till våra kliniska erfarenheter.

Lacan tar sin utgångspunkt i Freuds fallstudie av ”Råttmannen.” I Råttmannens barndomshem blev han vittne till föräldrarnas upprepade ”gnabbande” om faderns förälskelse, precis innan äktenskapet i en ung, vacker men fattig kvinna. Man talade också mycket om den händelse att fadern spelat bort regementskassan och blivit räddad av en vän som lånat ut denna summa till fadern. Vännen dör utan att fadern återgäldat sin skuld. Detta berättar Råttmannen för Freud utan att förbinda det med något aktuellt.

Valet mellan en fattig och en rik kvinna återupprepas i Råttmannens liv då fadern insisterar på att han ska gifta sig rikt, det var här som tvångsneurosen utvecklades. Historien om glasögonen som förloras i en manöver leder till att Råttmannen försätts i skuld till damen på postkontoret, en skuld han inte kan återgälda förrän han kommer i behandling hos Freud.

I ”Neurotikerns personliga myt” kritiserar Lacan det oidipala schemat och vill i det införa ett fjärde element. I den imaginära, narcissistiska, relationen mellan jaget och spegelbilden av jaget uppstår ett fält just där jaget inte klarar av att leva upp till idealet. På samma sätt är det för den imaginära fadern som helt och hållet aldrig klarar av att leva upp till den symboliske faderns roll. I det som blir över där jaget inte täcker sin spegelbild och där den imaginära fadern inte täcker den symboliske fadern visar sig ändligheten, d.v.s. döden, som utgör det fjärde elementet i det oidipala dramat.

Möte 16: Personligheten

Stockholms kliniska seminarium. Under seminariets sextonde möte tog vi del av Jacques Lacans text “Remarks on Daniel Lagache´s Presentation: ”Psychoanalysis and Personality Structure” och satte den i relation till våra kliniska erfarenheter.

Många av tankegångarna går igen från andra texter. Lacan vänder sig emot idén att personligheten skulle kunna utgöra en totalitet på annat sätt än i det imaginära. Behandlingen syftar ju också, åtminstone behandling av neurotiker, till att bryta upp personligheten och låta subjektet träda fram i sprickorna hos självet / jaget / personligheten.

Det finns en fundamental asymmetri hos personlighetens olika delar. Jagidealet som Lacan placerar i det symboliska, bestående av internaliserade signifianter med det inskrivna idealet att bli som pappa, kontrasteras mot idealjaget, bestående av imaginära identifikationer innefattandes fantasin att redan vara bättre än pappa.