Författararkiv: Landstingsgruppen

Tack för oss! Nu läggs Landstingsgruppen ner.

Efter diskussioner mellan ”Landstingsgruppen” (arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård) och styrelsen för Psykoterapicentrum har det beslutats att gruppen avvecklas. Bakgrunden till detta beslut är förändringar inom föreningen och en översyn över hur föreningens resurser skall användas och vilka frågor som skall prioriteras och drivas.

Landstingsgruppen har verkat sedan mitten av 90-talet och den ursprungliga tanken var att arbeta för offentliganställda medlemmars villkor. Gruppens arbete har bedrivits i många former och förändrats över tid. Bl.a. har riktlinjer för förutsättningar att bedriva psykoterapi inom offentlig vård har tagits fram. Under en period inbjöds offentliganställda psykoterapeuter till seminariedagar med ambitionen att förse dem med forskningsargument gällande effekten av psykodynamisk psykoterapi. Gruppen har i övrigt haft ett utåtriktat arbete med uppvaktning och dialog med såväl beslutsfattare som patientföreningar. Under årens lopp har riksstyrelsen arbetat allt mer intensivt med uppvaktningar på riksplanet och jobbat med forskningskonferenser. Landstingsgruppens arbete har då förskjutits till ett arbete med fokus på den regionala nivån, bl.a. med enkätundersökningar gällande förekomsten och fördelningen av olika psykoterapiinriktningar i primärvård och psykiatri samt en intervjuundersökning med fokus på handledningsfrågor.

I samband med kongressen 2015 beslutades om möjligheten att bilda nätverk kring olika frågor och idén om att bilda ett nätverk för Vårdval växte fram. Ordföranden Eva Mari Eneroth Säll hade utifrån riksstyrelsehorisont sett behovet av att i större utsträckning bevaka avtal och upphandlingar om psykisk ohälsa och ge stöd till lokalföreningarna i uppvaktningar på region/landstingsnivå. Föreningen har på detta sätt kunnat driva frågan om psykodynamiska psykoterapeuter och psykoterapi inte bara på riksnivå utan även på region/landstingsnivå på en operativt konkret nivå.

I och med nätverkets bildande och riksstyrelsens arbete har många av de frågor som landstingsgruppen drivit funnit en annan form varför avveckling av gruppen blivit ett naturligt steg. Under årens lopp har många av föreningens medlemmar varit delaktiga i landstingsgruppens arbete. Vi som varit medlemmar i arbetsgruppen under den senaste perioden vill nu tacka för oss och tacka alla er som deltagit i arbetet under åren.

Kent Nilsson
Eskil Berggren
Ulla Hansjons-Gustafsson

Hur är din handledning?

Som en fortsättning på enkätundersökningen ”Tillgången på psykoterapi i psykiatri och primärvård” har arbetsgruppen under det gångna året arbetat vidare med frågan om att belysa handledningsfrågan och dess kvalitet.

I den tidigare enkätundersökningen fann vi stora skillnader i utbudet av psykoterapi men det var glädjande att de flesta landsting uppgav att det fanns möjlighet till handledning. Vi har ställt oss frågan om vilken kvalitet handledningen har.

Alla medlemmar i gruppen har gjort djupintervjuer om handledning med landstingspsykoterapeuter inom psykiatri och primärvård. Vi har ställt frågor till de intervjuade om de får den handledning de själv tycker sig behöva? Om handledningen har skett enskilt eller i grupp, hur gruppsammansättningen har sett ut och vilken frekvens handledningen har haft? Om det har varit processhanledning eller fokus på metod och om handledningens fokus har motsvarat den handleddes behov? Vi ställde även frågan på vems initiativ man hade fått handledning och om man hade möjlighet att välja handledare samt handledarens kompetens.

”När vi tagit del av materialet kan vi vid en första anblick konstatera att man kan ana det medicinska och byråkratiska perspektivet i våra intervjuer.”

Vi håller för närvarande på att sammanställa intervjuerna och planerar att belysa frågan om handledningens kvalitet utifrån några intervjuer. När vi tagit del av materialet kan vi vid en första anblick konstatera att man kan ana det medicinska och byråkratiska perspektivet i våra intervjuer, även om det finns ett intresse för handledningsfrågor. Klinikerna själva driver frågan om handledningsbehovet och det saknas kunskap i handledningsfrågan hos beslutsfattarna.

”Det saknas kunskap i handledningsfrågan hos beslutsfattarna.”

För den som vill läsa om kvalitet i handledning rekommenderar vi en artikel;  ”Psykodynamisk psykoterapihandledning i Sverige och internationellt, Ett värnande om kvalitet” av Marie-Louise Ögren och Siv Boalt Boethius ( Psykoterapi nr 4, 2015).

Beskriv gärna din erfarenhet av psykoterapihandledning i offentlig vård i kommentarsfältet nedan!

RPC:s Landstingsgrupp rapporterar

Arbetsgruppens tidigare enkätundersökning med syfte att kartlägga primärvårdens och psykiatrins behandlingsutbud visade på en dominans för KBT.

Det är nu glädjande är att Riksrevisionens kritik av detta snäva behandlingsutbud gett resultat och att rehabiliteringsgarantin nu inkluderar psykodynamisk psykoterapi. Det är viktigt med ett lokalt arbete i landsting och regioner för detta beslut skall omsättas i en ökad satsning på att bredda behandlingsutbudet för patienterna.

I enkätundersökningen beskrevs det att tillgången på handledning för personal var god. Detta är glädjande men vilken kvalitet håller handledningen? Arbetsgruppen går nu vidare med belysa handledningsfrågan och dess kvalitet inom offentlig vård.

För den som är intresserad av psykoterapeutisk kompetens och hur den förvaltas vill vi tipsa om RPC:s Vårkonferens som hålls i Göteborg den 18 mars. Info och anmälan finns på RPCs hemsida www.rpc.nu

Undersökning av psykoterapi i primärvård, filmfestival och konferens.

Rapport från senaste mötet. En artikel om Arbetsgruppens undersökning av psykoterapi i primärvård har skrivits för tidskriften Psykoterapi. Utifrån de bristfälliga svar som vår enkätundersökning gav om tillgången på psykoterapi så vände vi oss till SKL för att få hjälp att fylla våra kunskapsbrister. Nu har Mikael Malm, Avdelningen för vård och omsorg. Sektionen för vård och socialtjänst, svarat att de inte har det bakgrundsmaterial som vi frågar efter. Dock vet de att tillgången på KBT och IPT ökat med 94 % från 2009 till 2014. Vi har sänt vår artikel till Mikael Malm för ev. kommentar.

Riksstyrelsen för RPC har gett Arbetsgruppen i uppdrag att ta reda på vad landstingspsykoterapeuter vill ha ut av RPC. Ni som är psykoterapeuter och arbetar inom landstinget får därför gärna skriva en kommentar till det här inlägget!

Vi fick även tillfälle att diskutera filmfestivalen ”Driving us crazy” som går i Göteborg 16-18 oktober samt ISPS:s konferens 23 oktober i Stockholm med titeln ”Understanding psychosis and schizofrenia”.

Så fungerar offentligt finansierad psykoterapi i Finland och Tyskland

RPC:s arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård har tidigare granskat hur det ser ut med offentligt finansierad psykoterapi i Sverige. Man kunde då konstatera att tillgången var ojämn, läs mer här och här.

Nu går arbetsgruppen vidare och granskar hur offentlig psykoterapi administreras i andra länder, först ut är Finland och Tyskland. I Finland finns sedan andra världskriget ett system där patienter som inte blivit förbättrade efter 3 månader i primärvården, har rätt till en remiss till psykoterapi (såväl kognitiv, som psykodynamisk och psykoanalys). Patienten betalar själv en liten del av terapin (5-10 EUR/samtal) och resterande betalas via offentliga medel. Detta upp till 200 sessioner med upp till 3 års behandling.

I Tyskland har man ett system där socialförsäkringen betalar för psykoterapi – korttidspsykoterapi (max 25 ggr), beteendeterapi (max 50 ggr), psykodynamisk terapi (max 50 ggr med möjlighet att förlänga till 80 ggr efter särskild rapport). För psykoanalys gäller 160 ggr med möjlighet att förlänga med 80 + 60 ggr = max 300 ggr. Ca 4-10 procent av patienterna får psykoanalys.

I Tyskland görs bedömningen av en oberoende expertgrupp vars uppgift är att verifiera diagnosbilden. Expertgruppen (bestående av terapeuter) bedömer fallen anonymt. Psykoanalytikern Ann Marie Schlösser som sitter i bedömningsgruppen berättar att försäkringskassan står för hela kostnaden med en rikstaxa á 75 EUR per session. Kostnaden för privat vård är fastlagd till 92 EUR. Systemet har funnits sedan 1960-talet och grundar sig på studier som visar på kostnadseffektiviteten med psykoterapi i förhållande till sjukskrivningsdagar.

Du kan läsa mer i Peter Hagerrots artikel i Insikten 2/2007, där han också beskriver hur det är med offentligt finansierad psykoterapi i ytterligare några länder.

Ojämn tillgång till psykoterapi i primärvården

RPC:s arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård fortsätter arbetet med att tillgängliggöra psykoterapi som behandlingsmetod inom Svensk sjukvård.

Arbetsgruppen genomförde tidigare en landsomfattande enkätstudie riktad till primärvård och psykiatri gällande tillgången på psykoterapi i de olika enheterna (se här och här).

Svarsfrekvensen var tyvärr mycket ojämn så vi fick inte en sammanhållen bild av hur det ser ut i landet. Vi fick dock svar som visar att tillgängligheten till psykoterapi i primärvården är ojämn. Det brukar sägas att vård skall ges på lika villkor och det visade enkätstudien att så är inte fallet.

Nu uppmanar vi SKL att hjälpa oss att få en bättre bild av tillgången på psykoterapi över landet genom att svara på följande frågor:

  • Hur ser det ut med tillgången till olika former av psykoterapi i olika regioner/landsting/primärvård?
  • Hur ser upphandlingar ut av psykoterapi i olika kommuner/landsting/regioner?
  • Hur ser avtal ut för psykoterapi i olika kommuner/landsting/regioner?
  • Hur ser riktlinjer ut för psykoterapi i olika kommuner/landsting/regioner?
  • Vem ansvarar för att riktlinjer genomförs för psykoterapeutisk behandling?

Snart publicerar vi även vår genomgång av läget i Finland och Tyskland, håll utkik!

Möte om psykoterapi i psykiatri och primärvård

RPC:s arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård hade 2014-11-10 möte om psykoterapi i psykiatri och primärvård.

Gruppen diskuterade hur vi skall jobba vidare. Det senaste uppdraget från RPC:s riksstyrelse med kartläggning av psykoterapi i primärvården är avslutat. Riksstyrelsen meddelar att de just nu har intensiva möten med socialdepartement och SKL angående rehabgarantin om att inkludera psykodynamisk psykoterapi.

Då RPC:s riksstyrelse planerar att formulera en begäran till lämplig instans om inventering av tillgången till psykoterapi, men de vill först lägga energi på att påverka rehabgarantin. Detta gör att vår grupp just nu inte har något nytt uppdrag från styrelsen.

Vi spånar själva kring viktiga frågor ex.vis att värna psykoterapeutens identitet, värdet av att göra ordentliga psykoterapibedömningar, konferenser för att stärka offentliganställda psykoterapeuter, medlemsvärvning m.m. Vi diskuterar även akrediteringen och avtalen om psykoterapi i Skåneregionen samt den Finska ersättningsmodellen. Gruppen ställer sig frågan om vi kan hjälpa till med informationsspridning. Vi avvaktar riksstyrelsens fortsatta arbete och nya uppdrag.

Vi beslutade att träffas i Stockholm nästa gång och fortsätta vårt spånande kring hur vi på bästa sätt kan vara till hjälp för såväl riksstyrelsen som de offentliganställda psykoterapeuterna.

Psykoterapi i primärvård granskas

Kvalité, utbud och tillgänglighet av psykoterapi i primärvården kommer att undersökas under hösten. Det är RPC:s styrelse som beslutat att låta uppdraget utföras av Arbetsgruppen för psykoterapi i offentlig vård.

Kartläggningen är en viktig del av vårt arbete för psykoterapi i offentlig vård säger Ulla Hansjons-Gustafsson, medlem i arbetsgruppen.

Kartläggningen som nu är på planeringsstadiet avser att innefatta aktuellt utbud av terapiformer/metoder inom primärvården, vilken utbildningsnivå behandlarna har, i vilken utsträckning terapierna utförs av legitimerade psykoterapeuter, om det finns någon tidsbegränsning i kontakten och hur det ser ut med väntetider.

Slutligen restes också frågan om det inom primärvården finns en tydlig definition av psykoterapi som särskiljer denna verksamhet från andra typer av kontakter så som “stödjande samtal” eller “samtalskonatkt.”

RPC skriver på sin hemsida att man arbetar för en bred psykoterapeutisk mångfald och anser att psykoterapi i offentlig vård ska vara en egen specialitet.

Vårmöte om psykiatriska diagnoser och RPC:s kongress

Sedan förra mötet har två engagerade medlemmar lämnat gruppen. Vi tackar Kajsa M Nordstrand och Else-Lotte Edenius för deras insatser.

En viktig fråga för mötet var det uttalande som kliniska psykologer inom Brittiska Psykologförbundet gjort kring psykiatriska diagnoser och deras bristande validitet. De menar att det är dags för ett paradigmskifte och föreslår att man överger psykiatriska diagnoser som utgår ifrån en medicinsk sjukdomsmodell. Uttalandet har generera en hel del debatt och skriverier i utländsk media:

Psychiatrists under fire in mental health battle

Medicine’s big new battleground: does mental illness really exist?

Mad In America kan du läsa uttalandet i sin helhet.

En annan viktig fråga för mötet var RPC:s kongress som gick av stapeln i april. Styrelsens förslag om att öppna föreningen för fler än legitimerade psykoterapeuter gick inte igenom och kongressen präglades av oenighet. Vi beslutade att öppna upp för en debatt i denna fråga på Psykodynamiskt forum för att nå ut till ett bredare sammanhang.

Slutligen beslutade vi att kontakta RPC:s riksstyrelse för att tydliggöra arbetsgruppens uppdrag samt få med en representant från styrelsen i arbetsgruppen.

Nästa möte hålls i september.

Snäv evidens vägleder inte vårdbeslut

I SBU:s senaste nr av Medicinsk Vetenskap och Praxis finns en artikel med den talande titeln: Enbart evidens räcker inte för vårdbeslut. En läsvärd artikel om Evidensbaserad Praktik.
http://www.sbu.se/sv/Vetenskap–Praxis/Vetenskap-och-praxis/Enbart-evidens-racker-inte-for-vardbeslut/

I artikeln skriver Jesper Jerkert att studier måste vara giltiga under realistiska förhållanden och inte enbart för en selekterad grupp som avsevärt skiljer sig från de mänskor vi möter i den kliniska verkligheten. Prioriteringar kan behöva göras ex utifrån ekonomi men också utifrån andra värderingar, ”Olika patienter kan, även om de har samma sjukdom, ha olika uppfattning om vad de helst vill uppnå med vården.” Dessutom påpekas att studier på gruppnivå inte preciserar var i en variation den enskilda individen befinner sig.

Det är, mot bakgrund av detta, märkligt att Socialstyrelsen fortsätter att hålla fast i det smala evidensbegreppet där enbart RCT-studier ger hög evidens – utan att diskutera ”evidensbaserad praktik”. Man säger att Riktlinjerna är vägledande, men det är svårt att tyda dem på det sättet när de olika behandlingarna ställs upp i nummerordning (prioriteringsordning?) såsom skett i Riktlinjerna för Depressions-och Ångestbehandling.

Vi måste tala mer om Evidensbaserad teori och praktik. Annars riskerar vi få en helt teknokratisk sjukvård, där vi tappar kunskap om betydelsen av relationer, möten, tillit etc.