Perversion utifrån psykoanalysen, del 2


Utvecklingsrelaterade störningar kommer endast sällan till uttryck som perversioner. I det fall där en perversion utvecklas har barnet ofta varit utsatt för någon form av trauma. Perversionen kan vara ett uttryck för vad Stoller (1986) beskriver som, en omedveten oro med sin grund i barndomens familjedynamik. Genom att dynamiken framkallat fruktan hos barnet har det tvingats att undvika den oidipala situationen som det där och då längtar efter att gå upp i. Därmed har barnet gått miste om en viktig del av processen i utvecklingen den vuxna sexualiteten.
   Det föreligger en viss könsskillnad i förekomsten av perversioner, där fler män än kvinnor uppvisar denna typ av sexuell avvikelse (Nationalencyklopedin, 2011). Detta kan enligt psykoanalytisk teori till stor del bero på att utvecklingen av könsidentiteten skiljer sig åt mellan könen.
   Den lilla flickans första kärleksobjekt är modern, och hon upplevs som en kraftfull och stark kraft. Med detta följer att hon också upplevs som både en trygghet och ett hot. Ett led i könsidentitetens utveckling är att undan för undan frigöra sig från den täta kontakten med modern och utveckla andra viktiga relationer. Den första ”andra” är fadern. Modern är dock fortfarande en förebild för flickan, en bild av hur hon själv skall bli som vuxen. Cullberg (2003) menar att egenskaper som moderlighet och femininitet är introjicerade aspekter av modern. Under puberteten och resten av livet skapar den unga kvinnan nu sin egna feminina identitet, en process som underlättas av trygghet och stöd från båda föräldrarna.
   Ett led i utvecklingen av den manliga könsidentiteten är att ge upp det totala beroendet av modern, och istället börja identifiera sig med fadern. Han behåller dock modern som primärt kärleksobjekt. Pojken kan inte heller introjicera delar av modern utan behöver en fadersgestalt. Denna fadersgestalt bör fungera som ett identifikationsobjekt där pojken ser att det i honom finns rum för såväl klassiskt feminina som klassiskt maskulina drag. processen främjas av nära fysisk kontakt med fadern samt en attityd från modern som visar att hon är beredd, och tycker om, att se sin pojke som en blivande man. I denna utveckling mot det falliska ligger inbäddat en ständig risk för maskulint misslyckande, vilket symboliseras av kastrationsångesten. Med kastrationen menar man i den psykoanalytiska teorin ”… ett återupplevande av den tidiga maktlösheten.” En ångest som på ett omedvetet plan kan leva kvar och påverka livet i stor utsträckning (Cullberg, 2003).

Perversionens mekanismer

They do not know, that what is labeles one’s behaviour is actually also one’s explanations.” (Stoller, 1986, s.xvi)

För att förstå perversionen måste man se till dess bakomliggande mekanismer och dess mål: En perversion kan definieras som en förverkligad fantasi, en genom livet gradvis aktiverad försvarsstruktur med funktionen att bevara erotisk njutning (Stoller, 1986). Möjligheten att nå fysisk och psykisk tillfredsställelse i ett ”vanligt samlag” för människor med en sexuell avvikelse av denna natur är per definition liten. Ett ritualbaserat, tvångsmässigt handlingsmönster under specifika omständigheter krävs för att nå klimax (Nationalencyklopedin, 2011).

Fientlighet

I den perverterade sexualiteten ingår det alltid ett mått av hat. Ibland levs den ut i den sexuella praktiken, ofta existerar den bara i fantasin. Perversionen är driven av fientlighet och syftar till att skada objektet den riktas mot. I fantasierna och handlingarna finns någonstans en hämndfantasi, oftast omedveten. I perversionen suddas barndomstraumat tillfälligt ut och ersätts av triumfatoriska känslor ackompanjerade av njutning och orgasm. Den perverse njuter av att deformera sin egen och den andres person, i ritualen fråntas objektet sina personliga egenskaper och reduceras till klichéartade människofragment eller anatomiska delar, ”What a piece of ass” (Stoller, 1986, s. 8).
   Vidare poängterar Stoller att fientligheten kan vara mer eller mindre tydlig, beroende på hur perversionen ser ut. Vid lustmord och våldtäkt är fientligheten uppenbar medan den i exempelvis masochismen, är mer dold. Här kan man förstå fientligheten som följande; Masochisten är ett fysiskt offer, men en moralisk segrare. I fantasin finns det allt som oftast åskådare vilka bevittnar lidandet, fientligheten ligger i de skuldkänslor masochistens lidande åsamkar dem.

Risken

I fantasin introduceras risken som leder till spänning som i sin tur är nödvändig för upphetsningen. Den sexuella upphetsningen handlar därför, förutom den rent fysiska sensationen, om oscillationen mellan risken att misslyckas och förväntan inför triumfen. Men det är en kontrollerad risk och fantasin garanterar ett lyckligt slut. Personen slipper bli traumatiserad, istället är det de ursprungliga angriparna som blir det.
   För att återkoppla till exemplet med masochisten kan man här se att personen egentligen aldrig är riktigt utsatt. Hur grovt våld den sexuella praktiken än innehåller är personen alltid i kontroll, offerrollen är spelad och lidandet bedrägligt. Något som talar för detta är att masochisten sällan väljer en ”riktig” sadist som partner, det hade ej varit lika njutbart då. Då fantasin fungerar följer njutningen och med hjälp av fantasin kan personen få traumat att försvinna när han vill, så ofta som det behövs. Perversionens funktion är just detta, att bevara den sexuella tillfredsställelsen mot barndomstraumat. Traumat förvandlas till en triumf.

Upprepningen

Behovet av upprepning stammar ur personens oförmåga att helt bli kvitt från traumat och de känslor av fara detta medför. Rester av barndomstraumat lever kvar som psykiska attacker. Bortsett från korta ögonblick, då perversionens handlingar kan genomföras utan avbrott, lyckas personen ej övertyga sig om något annat.
   Repetitionen innebär att personen än en gång kan fly undan traumat och istället åter uppleva triumfen och orgasmen. Dessa skänker personen en känsla av att ha gjort något rätt, vilket leder till att upprepningstendensen stärks.
   Vi behöver alltså veta varför en människa gör något för att få reda på om det rör sig om en perversion eller inte. Det är ointressant hur vanlig eller ovanlig handlingen är, vilket objekt den riktar sig mot eller samhällets moraliska syn på handlingarna. Det i sammanhanget viktiga är personens motivation och personlighet (Stoller, 1986).

Referenser

Cullberg, J. (2003). Dynamisk psykiatri. Stockholm: Natur och kultur.
Nationalencyklopedin (2011-01-07) parafili. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/parafili, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-01-07.
Stoller, R, J. (1986). Perversion: The erotic form of hatered. New York: Karnac (Books) Ltd.