Ojämn tillgång till psykoterapi i primärvården

RPC:s arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård fortsätter arbetet med att tillgängliggöra psykoterapi som behandlingsmetod inom Svensk sjukvård.

Arbetsgruppen genomförde tidigare en landsomfattande enkätstudie riktad till primärvård och psykiatri gällande tillgången på psykoterapi i de olika enheterna (se här och här).

Svarsfrekvensen var tyvärr mycket ojämn så vi fick inte en sammanhållen bild av hur det ser ut i landet. Vi fick dock svar som visar att tillgängligheten till psykoterapi i primärvården är ojämn. Det brukar sägas att vård skall ges på lika villkor och det visade enkätstudien att så är inte fallet.

Nu uppmanar vi SKL att hjälpa oss att få en bättre bild av tillgången på psykoterapi över landet genom att svara på följande frågor:

  • Hur ser det ut med tillgången till olika former av psykoterapi i olika regioner/landsting/primärvård?
  • Hur ser upphandlingar ut av psykoterapi i olika kommuner/landsting/regioner?
  • Hur ser avtal ut för psykoterapi i olika kommuner/landsting/regioner?
  • Hur ser riktlinjer ut för psykoterapi i olika kommuner/landsting/regioner?
  • Vem ansvarar för att riktlinjer genomförs för psykoterapeutisk behandling?

Snart publicerar vi även vår genomgång av läget i Finland och Tyskland, håll utkik!

3 reaktion på “Ojämn tillgång till psykoterapi i primärvården

  1. Ann-Cathrine Persson

    Initiativet är synnerligen angeläget och det är glädjande att se hur det här jobbas aktivt med denna viktiga fråga. Genom rundringning och genom mailkontakt har jag själv översiktligt undersökt tillgången till psykodynamisk terapi på vårdcentralerna runt om i Stockholm. Då det fria vårdvalet infördes 1 januari 2015 tog jag även kontakt med några av de psykoterapeuter som verkar i den offentliga vården med landstingsavtal inom Uppsala läns landsting. Dessa bedriver oftast även terapi i privat regi.

    Via vårdcentralernas egna hemsidor, vissa återfinns under 1177.se och andra under egna adresser, har jag också där tagit del av vad som erbjuds i form av psykoterapi. Det samlade intrycket är att den information som ges kring vård för psykisk ohälsa ges mindre utrymme än den somatiska vård som respektive vårdcentral erbjuder.

    Genom att ha ställt frågan till ett större antal vårdcentraler i Stockholm och även bett om hänvisning vidare om exempelvis PDT saknats helt har jag genom en visserligen ovetenskaplig undersökning kunnat se att det i bästa fall erbjuds omkring 20 så kallade psykosociala samtal på psykodynamisk grund. De vårdcentraler som erbjuder detta är föga överraskande i minoritet i förhållande till det antal som erbjuder kognitiva terapier.

    De samtal som ges är inte psykodynamisk behandling i första hand utan ska ses som stödsamtal vilande på psykodynamisk grund. På frågan vad som sker om en patient behöver fler än de samtal som upphandlats och ges inom högkostnadsskyddet har jag fått svaret att möjligheten då finns att fortsätta i en terapi och hos samma terapeut men till ett ordinarie arvode som bekostas av patienten själv.

    Antalet sessioner är ett riktmärke men för den patient som bedöms tillhöra primärvård och får vård via vårdcentral, dvs inte remitteras till psykiatrin, finns inte någonstans inom varken Stockholms eller Uppsala läns landsting motsvarighet till den vård som återfinns i Tyskland eller Finland. Ofta understryks ordet ”stöd” i samband med vård för psykisk ohälsa, att få samtalsstöd vilket visserligen kan räcka för vissa patientgrupper men terapeutisk behandling borde vara fokus.

    Inom Uppsala läns landsting kan patienten generellt få 20 samtal via remiss från vårdcentral och på 1177.se finns förteckning över de psykoterapeuter som erbjuder terapi via landstingsavtal. Bland dessa erbjuder ett flertal PDT. Vårdutbudet är på detta sätt mer tydligt presenterat för patienterna tillhörande Uppsala läns landsting jämfört med hur samma information ser ut inom Stockholms läns landsting.

    Efter 20 samtal ges patienten möjlighet att i vissa fall fortsätta en behandling där de 10 nästföljande samtalen subventioneras till 50%, dvs där patienten får stå för halva kostnaden själv. För ytterligare 10 samtal, dvs 40 samtal totalt, betalas 75% av arvodet av patienten själv och 25% är alltså subventionerat. I de fall där terapeuten har mottagning även i Stockholm, vilket några har, kan det fria vårdvalet möjligen också i positiv mening påverka tillgången till terapi för en patient boende i Stockholm.

    Vid satsningar på att införa på korttidsbaserade former av PDT, exempelvis ISTPD på vårdcentralerna skulle möjligheten öka för patienter att kunna välja en psykodynamisk terapi som lättare kan hållas inom de snäva ramar som den offentliga vården måste förhålla sig till.

    Tillgången till vården påverkas även av den information som ges till patienter. Idag saknas inom Stockholms läns landsting ett uppdaterat register för landstingsanslutna praktiker där yrkesgrupper såsom läkare och sjukgymnaster via breddad legitimation även ger psykoterapier. Informationen via 1177.se är inaktuell och söks samma information via telefon eller frågeformulär finns heller inte då tillgång till den.

    Det här är förstås bara ett litet utsnitt av hur situationen ser ut men kan ändå ge ett visst bidrag till kartläggningen.

    Svara
  2. Gudrun Willén

    Fint att se att ni både utreder och ligger på om denna viktiga fråga.
    Region Skåne ackrediterar ju faktiskt psykodynamiska psykoterapeuter (även om man oftast begär fortbildning i KBT), och från 1/4 2014 beviljas även ”PDT lång”, vilket innebär 25 sessioner. Liksom med KBT kort/lång och IPT kort kan en andra behandlingsperiod beviljas, men först efter 3 månaders uppehåll och utvärdering. Endast leg. psykoterapeuter får avtal för KBT lång och PDT lång. Man har också infört att en pat. som ursprungligen remitterats för KBT kan föras över till PDT (jag avskyr eg. dessa förkortningar) genom telefonkontakt mellan terapeut o remitterande läkare, dvs terapeuten gör bedömningen (som väl är).
    Ni har säkert fått mer uttömmande beskrivningar av region Skåne, i alla fall hoppas jag det.

    Svara
  3. Pingback: Hur är din handledning? | RPC:s arbetsgrupp för psykoterapi i offentlig vård

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *